en såkallad söndagsmåndag

idag har det varit en såndär söndagsmåndag som min vän viktoria kallade det. en måndag med skolångest, sentimentalitet och patetik. har spenderat denna söndagsmåndag i soffan med datorn i knät och ambitionen att skriva ett helt kultur och idéhistoriaarbete. jag har skrivit ungefär en tredjedel. strålande! från det ena till det andra så har jag lyssnat på den här låten i två dagar nu. i två dagar, ungefär hela hela hela tiden. jag överdriver inte ens. jag tycker den är så fantastiskt bra. 
du och dina låtsasfyrverkerier under en bro sju dagar för sent fast inte en enda sekund för tidigt.

don't you think it's sometimes wise not to grow up?

är lite trött på att jag är så jävla dramatisk hela tiden och på tårta. och här är min bästa låt om att vara sjutton år och kär.


at the bottom of the ocean she dwell from crevices caressed by fingers and fat blue serpent swells stella, stella, stella, stella i love you



och, jag bestämde mig för att lita på den där om att det finns en anledning till allt som händer. bara för att det är enklast så. idag har jag legat i soffan och tänkt på livet och allt runt omkring. mest på champagne, på distans, på ifrågasättande, på ärlighet och på viktorias present. jag har läst ensekunddagboksinlägg som jag skriver ner på spårvagnen eller när jag borstar tänderna, insikter jag kommer fram till när jag är mitt uppe i något annat. sånt är bra de dagar som är lite trasigare än andra. interpol - stella was a diver and she was always down

nu vet jag var du börjar och hoppet börjar om igen. sista beställningen!

är mulligt nöjd med nästan allt, jag har mysiga vänner, fina ljuslyktor och mycket pengar. jag har en förkärlek till ostbågsryggar och nyåret firas in i ödemarken. gött!
bob hund - sista beställningen


JUST BECAUSE YOU'RE PARANOID DON'T MEAN THEY'RE NOT AFTER YOU

måste sluta bry mig måste sluta bry mig borde sluta bry mig
nirvana - territorial pissings


så pinsamt jävla bra





kristian anttila & olle ljungström - josefine

när jag ser dig, smäller kistlocket upp. jajajaja
här står jag och spricker så svara din jävel
ge mig ett ja eller ett nej eller ta och skjut mig.


måndag



har under dagen skottat snö, hatat naturkunskap jättemycket, ätit upp även de äckliga godisarna och inte pluggat matte. bilden är gammal som gatan förresten men det är låten som döljer sig bakom också. pus


let me take your hand i'm shaking like milk, turning turning blue all over the windows and the floors"





the cure - let's go to bed
är fullkomligt söndagsbesatt av faktumet att vissa människor fastnar så himla hårt i en fastän man bara träffat just den här personen kanske fem gånger. och jag tänker att, det här är ju nästintill absurt. och så tänker jag att jag måste sluta skriva om det på min blogg men jag är klockrent misslyckad och skriver ändå.  but i don't care if you don't and i don't feel if you don't and i don't want it if you don't and i won't say it if you don't say it first


onsdag




har intalat mig själv att softa för en gångs skull. jag har till och med skrivit det som bakgrund på mobilen för att ständigt bli påmind men ärligt talat och utan att överdriva: jag spricker går sönder skriker och svämmar över nu
ELECTRICITYSCAPE - THE STROKES


vision of division


larry clark

vintern är väl helt okej och snön gnistrar himla fint när man går genom natten men: jag vaknar frusen, somnar frusen och jag har hört att den här vintern ska bli den kallaste på tusen år. och det är ju bara november än så länge.
jag har börjat skissa igen, lärt mig hålla ordning på rummet, följt magkänslan och gjort ännu en sådär bra lista med musik man nästan dör av för det är så sanslöst bra. här är den.

jag vet ju att du läser ibland. och den sista låten känns precis som du.


i wear my cloak like sherlock holmes, if you remember him?



frida hyvönen - london!
har förövrigt mosat en tånagel idag. jag har fobi för naglar och de senaste dagarna har jag lyckats förstöra två, så himla hemskt. har gråtit hysteriskt en stund men nu har jag plåster på så jag slipper se fanskapet. puss


tisdag



hej, den här och den här gör en väldigt grå, tom, svår och jobbig tisdag lite bättre. efter matten tog jag bussen hem och begravde mig i soffan med filt och tusen tankar och tittade på fight club som ju fortfarande är min bästa film. ni vet, vissa dagar går det inte att stänga av ett stormande hjärta, förvirring och ångest. å andra sidan, hellre det här än att vara totalt likgiltig.
idag var ensamhet så himla bra.

where'd you learn to kiss that way?

mensvärken är åt helvete och jag har pajat mina naglar, jag får raka frågor och ger luddiga svar
och jag tänker på vad britta persson sa från scenen i torsdags innan hon spelade if you don't love him. och sen tänker jag att jag inte vet. men jag väntar, och ser. tills jag vet. bara en stund till. sen vet jag.

the field mice - emma's house


i don't feel better when i'm fucking around/the heart beat in its cage

jag har dött men jag tror jag är på väg att återuppstå nu. när man inte riktigt kan bestämma sig för om det är livet själv som jävlas med en eller om det är en själv som har trasslat till allt, finns det några saker som fungerar för att göra tillvaron lite bättre. de sakerna är musik, ens bästa vän och att färga håret. inte så svårt!!!!!! så nu har jag lite nyvunnen energi direkt från mallan, mörkare hår och musiken finner ni bakom bilderna.









pus


birds flying high, you know how i feel.


onsdag i min säng, lyssnar på min novemberlista på spotify och igår försäkrade jag en vän att ingenting är omöjligt och från och med nu tänker jag själv tro på det också. jag har alltid varit rädd för att ge allt för att allt kan tyckas vara alldeles för mycket. men vem vill se tillbaka och tänka "varför, varför gjorde jag inte allt jag kunde?" den där om att sätta gorillan i buren, rebecca är bra på att sätta ord på sånt som är svårt att sätta ord på. jag har aldrig i hela mitt liv känt mig mer levande. idag drack jag och viktoria årets första julmust samtidigt som vi gick på våra älskade norrköpingsgator och pratade om att landa i sig själv. lite en gång för alla, sådär.
novemberlistan.


"all yours, babooshka."

jag borde:
leta reda på mitt staffli och börja måla igen
vara lite mer mystisk
färga håret
plugga
inte tänka. alls

ni borde:
trycka här och kolla på min vän haggis
trycka på alla de bilderna som kommer nu. iiiii hejhopp









torsdaK





ja så blev det så att till och med höstälskaren nummer ett drabbades av någon mindre slags höstdepression, jag kurerar mig med kanelte och vampire weekends låt white sky, snacka om att den sätter färg på gråa dagar alltså


snälla ring mig när allt jag vet och trodde på har rasat samman




musiken går rakt in i hjärtat sådär som den nästan bara kan mörka söndagskvällar. jag kan inte låta bli att tycka om söndagar, hur knäppt det än är att göra det. söndagar är gråa på ett bra sätt helt enkelt. och bakom bilderna döljer sig två himla bra låtar. pus


i look inside myself and see my heart is black, i see my red door and must have it painted black. maybe then i'll fade away and not have to face the facts, it's not easy facin' up when your whole world is black



nej, jag vågade aldrig klippa lugg och vem är förvånad? det händer så himla mycket nuförtiden och tiden går alldeles för fort, att läsa mina gamla dagböcker har blivit en vardagsritual och jag förstår inte varför jag fastnar så mycket ibland. jag fastnar i livet, liksom. jag fastnar i människor. en gång i juli skrev jag det här i bloggen: "jag samlar på hopp och gamla mönster, som förut ungefär" och, faktum är ju att här sitter jag över tre månader senare och följer fortfarande gamla mönster.
paint it black - the rolling stones
did you give the world some love today, baby? - doris


what on earth am i supposed to do to get through to you



jag vill ha en snygg lugg och distans och en grön filt

hemmalördag:
standing with my pants down on a square, everybody else but you would stare


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0