c'est sexy, extatique, crazy, excentrique, animal, romantique, c'est communiste. j'aime l'amour à trois
vad sorgligt det är att man inser att man kanske inte går i universums sämsta klass när man bara har 8 dagar kvar tillsammans, innan allt tar slut och vi upphör existera som den aparta och extremt dynamiska enheten nssp3a. igår hade vi middag för lärarna och avslöjade troligen alldeles för mycket hemligheter om oss själva. det blir så ibland. och för den som undrar över antalet hårinpackningar som krävs för att reda ut en balfrisyr efter fem dagar, så är svaret 3. nu ska jag ladda ner ligga med p3's sexlista på spotify.
jag skulle kunna jävlas så mycket med dig. och jag är så dekadent så jag tycker att jag skrattar när jag gråter.
stereo total - lamour a trois
it's pretty hard getting sick of whatever you're going through, I know.
jag har ett sår över mitt högra ögonlock. det ser definitivt inte så rockigt ut som det låter. och my basketball team's name is gay human bones.
no no, I'll never change (always change) my mind
häromdagen sa en av mina fina lärare att ”livet är det svåraste ni någonsin kommer att uppleva”. ibland är det så otroligt bra att få betydelsefulla ord kastade i ansiktet när hela (nåja) ens tanketrassel kretsar kring typ studentrim, busstidstabeller och fornnordisk mytologi. något annat som är så jävla, jävla, jävla bra är att jag är omgiven av människor som påminner mig om att leva i nuet. jag glömmer bort det ibland. eller oftast. det viktigaste jag upptäckt den här veckan är dock att tre koppar kaffe innan prov INTE är en så briljant idé som man kan tro.
all I ever wanted to was pick it up and run with you
i lördags dansade vi på karateklubben med karatefylla (se bild) ånävarz ska inte överdriva men det var hysteriskt soft i vilket fall. och moneybrother är jobbigt snygg.
och körsbärsträden har börjat blomma och det har gått tillräckligt lång tid för att låtsas som att vi aldrig hände. volym 2. haha. ja. jag är en smula labil, säger dom. för att inte tala om virrig!!!! min mobilladdare är borta och jag glömmer ta ppiller nästan varje dag så allt är som det ska vara.
I left my eyes in a candy box stuffed with cotton, just to stop them rock. I skip along the corridor and open up the theatre door "hello!"
jag skulle säga att jag nog är ungefär precis som jag var senast. förutom att jag har blivit bättre på att vissla, inte längre klär mig lika svart och är tusen kilo argare. fick höra att jag är jävligt vass från någon som känner mig utan och innan. det var en extremt bra komplimang.
and it don't mean I don't love you when I put a gun to your face, it just means I wanna get rough with you.
"men äsch vafan, du vet, det spelar ingen roll alls!!!!" skriker man i någons hall. och så vet man om att egentligen spelar det jättestor roll. mellanmjölk i denna storm skulle vara trevligt. ctrl alt delete utan att blinka. vänta jag ska bara blinka först.
apropå mjölk, hur otroligt underbart är inte det här? helt klart bäst just nu.
I'm so above you and it's fine to see, but I came to love you anyway. so you tore my heart out and I don't mind bleeding. any old time to keep me waiting, waiting, waiting
jag vill citera andra men det blir nästan skrämmande avklätt, äkta och mitt i prick. eller mittiprickigt, som man kan säga om man vill. så istället sitter jag här, på min nya randiga matta, med en hel hög planer som aldrig kommer bli av, plugg jag inte orkar ta tag i och en enorm längtan bort härifrån. ibland önskar jag att jag hade haft en gnutta realism inom mig, men jag har bara en inre storebror som håller mig i handen och pedagogiskt försöker förklara tunga saker för mig. ni vet sådär som storebrorsor gör.
this is not the end, it's a passange you fight your way through. I wish I could defend your honor and tell you what to do, but there's no way for me to interfere. I stand here still and I always will.
saker jag gör men inte borde:
lyssnar på tingsek
definierar det odefinierbara (hittills: naket simpelt oundvikligt brutalt frustrerande obekvämt löjligt)
dricker kaffe
pratar med mig själv
andas känner och lever det jobbiga, dumma, idiotiska
saker jag inte gör men borde:
saker jag inte gör men borde:
badar badkar
använder bh
svarar på sms
well she's a total blam-blam, she said she had to squeeze it but she... and then she...
larry clark
det luktar vår i skolans datasal, jag och mina vänner lekte datten på stan häromdagen, jag har haft ordet kanske kluddat med tusch på min hand hela veckan och idag har jag och sara druckit kaffe, konstaterat att vi kanske inte alltid är så himla grabbiga ändå och skrattat åt löjliga saker iklädda de fetaste raggsockorna. är det på låss? nej det är på rikt.
well I'm just killing time instead of killing you
when logic and proportion have fallen sloppy dead and the White Knight is talking backwards and the Red Queen's "off with her head!", remember what the dormouse said. "keep your head"
det det där med när allting är och känns med stora bokstäver är något som skulle behövas just nu (hundra procent fri tolkning). äsch. jag har jobbat hela helgen, har plugg upp över öronen och orkar inte göra något annat än att sitta stilla. med andra ord är saker och ting som vanligt. alla älskar en fet man, som det så vackert heter.
and every hour that passes while I'm living in the dark reminds me when we saw the boys bending at the knees.
om mitt liv hade varit en film skulle jag nog älska den MEN hela den här jävla grejen är så oerhört sorglig, patetisk och ynklig. det bara är så. jag får mens när som helst förresten. och måste springa till bussen typ nyss.
OCH
my makeup is dry and it clags on my chin, I'm drowning my sorrows in whiskey and gin.
lättat hjärta och axlar slutar ändå så ofta med platt fall. den eviga jävla cirkeln. vad är grejen egentligen jag förstår mig inte på det här. bah
don't touch me please I cannot stand the way you tease.
jag skulle säga att det handlar om ungefär 31536000 sekunder. eftersom att jag aldrig har fel så måste jag bara förstått det hela sjukt (alldeles för) snabbt och hade faktiskt rätt hela tiden ändå. plötsligt känns allt jävligt spännande. fast egentligen spelar ingenting av det här någon roll. men jag håller tummarna för permanent spänning i alla fall några dagar framöver ändå. annarz då? jag planerar att gifta mig med john frusciante och har återupptäckt min besatthet av motown, northern soul, jazz och soul. med andra ord: här blir inga barn gjorda.
jag spricker och mitt skal är borta, som en liten pusselbit som borde sitta till lite vänster om mig själv
okej men man kanske blir naiv av att träffa människor som plötsligt vänder ut och in på en. såna som man hittar i en solstol med the strokes i hörlurarna och en dunk vin i famnen. så måste det vara ja mm jo japp
lite spott i nacken från nån på fjärde våningen från nån som hatar alla neranför och vill upp till himmelen
jag har verkligen druckit alldeles för mycket kaffegehheheegefe idag. det har resulterat i handskak och nästan lite för bra humör. jag har dessutom ett halsband med handbojor, det blir man ännu gladare av. modebloggen deluxe vet ni. nåt man däremot inte blir glad av är att barry feinstein har dött, rip big time.
please don't add just that smile.
(det var lite av england det. jag blev förälskad i gatukonsten och ville bo överallt alternativt krypa in i varenda litet hörn som kunde hittas och dricka öl där resten av livet.)
och nu sitter jag i dubbla koftor och tänker på fullkomligt okontrollerbara handlingar. när man bara slår slint och agerar. jävlar vad försiktigt man måste gå för att inte falla tillbaka såhär års.
it all feels right with you around, like the night we hit the ground and all the lightning send a chill, can't forget about you still. all the sudden, all alone i'm calling out, i'm calling "love's gonna let me know"
det där med att fastna i mönster och göra livet till en evig ond cirkel, är något jag har varit bra på. bara en sista gång, för gamla tider: jag var svår, du var svårare.
hej det är jag som är justin bieber. bustin jieber?
bild: sara lind
igår spelade jag och mina vänner, alla utklädda till justin bieber, en match brännboll mot ett gäng harry potter. det var ännu sjukare än vad det låter. och ikväll ska jag dricka varm choklad på gubbens trädgård med sara och amanda. hur man än vrider och vänder på det så är livet nu, ju.
she thinks that London's where it's at, although it stinks and when it rains you wear your hat, and your plum coloured PVC wet look maxi-mac.
tryck på bilden!!!!!
jag saknar min bästis så mycket idag. jag tror det är för att jag har ätit mellanmål. det gör jag bara när jag är med henne annars. the specials är mitt bästa sällskap just nu iallafall och vinden blåser fram hösten lite mer för varje dag som går. något med den klara luften får mig att landa i mig själv och min sinnesstämning, jag känner mig så enormt levande och får inte ens panik av en helt oskriven svenskaessä som borde vara nästintill klar vid det här laget. och det känns så bra. att inte ens ha lite panik. och. det kommer aldrig finnas något som heter rätt tid, rätt plats.
