she might think that I've forgotten her, don't tell her it isn't so

att den finns kvar, den här platsen. jag tänker på den som en bortglömd gammal jordkällare. mm, det funkar alltid att jobba med liknelser. hyllvis med glasburkar med konserverade päron. vänner jag inte längre hör av. personer som inte finns längre. personer som är föralltid sexton, nitton, tjugoett. när victor kysste mig under en bro, härmade fyrverkerier, vi delade vantar. den här platsen är full av ögonblick som koncentrerats, blivit ord som fått en plats att leva kvar på. oändligt runkmaterial för en nostalgiker. vad skulle jag minnas om jag inte skrivit? inte ett skit, förmodligen. ibland saknar jag den typen av skrivande som jag ägnade mig åt här. men, och det här är viktigt: det är något så jävla skavigt över att skriva saker om sig själv som kan läsas av andra. jag börjar upptäcka den här grejen med att vara för gammal för vissa saker. det här är en sådan sak. ja. okej, en sak till bara. lilla känslan, stora locket.
 

RSS 2.0