elin

helgen som nådde sitt slut igår var så förbannat bra. i fredags var vi på fest hos evelina, jag hängde mest i köket och åt pepparkakor. på lördagen var jag i hufvudstaden och inhandlade kläder & en stoogesplatta. och idag är det måndag och jag känner mig nästan-sjuk MEN stört balanserad. det är en rätt najs kombination må jag säga. tankarna är just precis här i denna stund, samtidigt som de är på helt annat håll. 
och jag önskar att jag kunde sätta ord på saker och ting just nu. tyvärr är jag inte kapabel till det, mitt ordförråd räcker inte till.

heroes - david bowie

det är något visst med att spendera vardagar ensam hemma. en sjukt grå tisdag blev så bra så att nu är jag ungefär tusen kilo gladare än vad jag varit på eh åtminstonde några veckor. har gjort massa bra saker idag. typ skrivit av mig alla negativa tankar, promenerat, målat naglarna samt lagt till tre sidor egenskriven text och över tjugo bilder i min framtidsmapp på datorn. jag är otroligt effektiv när jag vill ja. pessimisten inom mig får dra åt helvete eller liknande ett tag till, måste måste måste (håller på att) lära mig att inte dramatisera, fundera sönder och överanalysera allting hela tiden och iochmed det så blir allting lättare. och det är strålande. höjer livskvalitén ytterligare genom att lyssna på elliott smith och julian casablancas.

she appears composed, so she is, i suppose
who can really tell?
she shows no emotion at all
stares into space like a dead china doll

ikväll äre jag, min fläta och kamomillte som hänger. eftersmaken är ungefär som en gammal kärestas tröjdoft, förresten gulligt att jag minns dofter, ord och känslor men nästan aldrig viktiga saker. alltså jag är ju hopplös.
och. jag kände aldrig efter, för det behövdes inte. men nu vill jag bara ha bättre tider och inte vara säker på någonting. för att det är mycket enklare när man inte är säker och för att jag inte orkar fela mer.  

lägger ner all energi (som jag inte har) på att mörda någon med min blick. tänkte göra det imorgon iallafall. blir nog fett. annars så ultrapallar jag inte skolan just nu fastän vi egentligen inte gör ett piss. snälla gud låt mig få mens nu så jag vet att det är det som är orsaken till att jag är så himla förbannad hela tiden.

jag: dricker sanlöst mycket te, följer magkänslan så mycket det bara går, kan inte sova, är ute i sista sekund, tycker det känns så himla jag att säga "jag och min lugg", förtjänar godkänt i matte c OCH får inte nog!
won't you come over at the side of my sofa?

är lite trött på att jag är så jävla dramatisk hela tiden och på tårta. och här är min bästa låt om att vara sjutton år och kär.

sömnlösa nätter blir ungefär tusen gånger värre av att allting, precis allting, känns så mycket när man ligger ensam i trassliga lakan, lyssnar på alla ljud som hörs fastän det är nästan knäpptyst och klockan är 04.36. och jag skriver sms jag sedan aldrig skickar och långa texter om sådant som är gammalt, som bör förbli just det och aldrig mer nytt. inatt var en sådan natt. så jag var lite småtrött idag när jag mötte upp ciccen på stan och vi traskade till lucky seven och såg till att hon fick ett peacemärke inpräntat på sin arm forever and ever. avslutningsvis vill jag bara uppmärksamma det här som jag fann på niotillfem. jag dog lite.

larry clark & jag

årets tredje dag är avklarad och, jag har hittills hållt mitt enda nyårslöfte. helt och hållet strålande! har spenderat denna måndag med en tokbra vän. ja tomas alltså. det blev en kort vända inne på vaxkupan och sedan traskade vi hem till honom och kollade på lords of dogtown. för att ja du vet
jag var ju tvungen.

tolvslaget firades in ungefär en miljon gånger bättre än förra året i termobyxor med alkoholfritt vin, linnéa och många kramar. sedan låg vi i min säng och tittade på en kärlekshistoria tills klockan var halv fyra och jag är nöjd och så himlahimla glad och lättad. för allt är bra.