jag spricker och mitt skal är borta, som en liten pusselbit som borde sitta till lite vänster om mig själv
okej men man kanske blir naiv av att träffa människor som plötsligt vänder ut och in på en. såna som man hittar i en solstol med the strokes i hörlurarna och en dunk vin i famnen. så måste det vara ja mm jo japp
and then the past recedes and i won't be involved.
lägger en bortslöad helg med pizza, öl, pyjamasparty och filosofier till knarkig musik bakom mig. det mest cptragiska jag vet just nu är att jag kan inte komma på en enda vettig anledning till att även bra saker slutar att fungera. och jag försöker sova mer och tänka långsammare men det går inte så bra. rättare sagt så går det åt helvete.
lite spott i nacken från nån på fjärde våningen från nån som hatar alla neranför och vill upp till himmelen
jag har verkligen druckit alldeles för mycket kaffegehheheegefe idag. det har resulterat i handskak och nästan lite för bra humör. jag har dessutom ett halsband med handbojor, det blir man ännu gladare av. modebloggen deluxe vet ni. nåt man däremot inte blir glad av är att barry feinstein har dött, rip big time.
"you belong on the radio"
alla verkar gå miste om faktumet att det är när man står ute i spöregnet man är som mest levande. jag kommer nog aldrig förstå varför ni springer till bussen. jag går långsamt och äter clementiner istället. och de där timmarna blev till dagar som blev till veckor och månader. nu räknar jag till en evighet.
jag är så överjävligt löjlig.
i can't believe life's so complex when i just wanna sit here and watch you undress
robert doisneau
please don't add just that smile.
(det var lite av england det. jag blev förälskad i gatukonsten och ville bo överallt alternativt krypa in i varenda litet hörn som kunde hittas och dricka öl där resten av livet.)
och nu sitter jag i dubbla koftor och tänker på fullkomligt okontrollerbara handlingar. när man bara slår slint och agerar. jävlar vad försiktigt man måste gå för att inte falla tillbaka såhär års.
women seem wicked when you're unwanted, streets are uneven when you're down
it all feels right with you around, like the night we hit the ground and all the lightning send a chill, can't forget about you still. all the sudden, all alone i'm calling out, i'm calling "love's gonna let me know"
det där med att fastna i mönster och göra livet till en evig ond cirkel, är något jag har varit bra på. bara en sista gång, för gamla tider: jag var svår, du var svårare.
