elin

när jag inte pluggar rockhistoria, ger mig ut på nattliga stöldrundor med malin, studsar på promenader, livskrisar eller kliar john i skägget, så funderar jag en del på det här med identitet, tillhörighet, sammanhang. att landa i sig själv. eller kanske snubbla i sig själv och slå ut framtänderna mot trottoarkanten, vad vet jag om sånt egentligen. inte mycket. något jag däremot helt bombsäkert vet, det är att jag, emma knyckare och edward blom skulle vara världshistoriens bästa kompisgäng.