like these autumn leaves i don't have nothing to hold.
jag jobbar, trivs med tanken av att något inte känns omöjligt längre och eh åker buss? ja och så finns det dagar då man träffar en vän man inte sett på länge på bussen. och nästan precis i samma stund han gått av får man ett sms "Jag blir glad av att snacka med dig. Du är snäll du." (jag log hela vägen hem.)
ikväll har jag tittat på the notebook. och jag vet inte om det är filmens fel eller om det var så innan också och filmen bara väckte allting, men så mycket som jag känner just nu har jag ärligt talat inte gjort sedan förra hösten. eller sedan en natt i april iallafall. nu är jag sentimental också, great. men. det kanske inte handlar om struktur, måsten/borden och lysande skådespeleri genom en tvruta. det kanske handlar om egentliga faktum och sanningar i verkligheten också. så himla fint är det. faktiskt.
