hela världen i min hand. och jag har nio stycken armar, det finns ingenting jag inte kan.
det handlar fortfarande om att vara nära eller långt borta. thåströmplattan går på repeat och det är nerkluddade anteckningsblock i min säng, jag har plugg upp över öronen och en ständigt gnagande tanke.
vem fan har lust att plugga när hela livet känns som ett jävla pussel/evighetsprojekt? bara undrar.
håller med. har ägnat timmar åt att försöka skriva hemtenta men tankarna är ett virrvarr.
ibland får jag för mig att alla platser är sådana, utom just den platsen som är hemma. förstår du hur jag menar? och det är ju lite sorgligt på sitt sätt. men förmodligen är även det bara inbillning.
och att jaga fjärilar låter tusen gånger roligare än att plugga.
plugg suger, man borde koncentrera sig på att samla kraft för att orka springa efter fjärilarna istället.
håller helt med gullet. jag la plugget på hyllan, speciellt när livet var upp&ner och en virvelvind. det är väl lätt hänt speciellt när man inte kan fokusera på något. det kunde iaf inte jag. hoppas du kan det bättre, jag älskardig.<3
