den enda mannen jag någonsin älskat innerligt djupt och villkorslöst (utöver min pappa, august samt mick jagger) skulle fyllt 45 år idag. kurt cobain. han var motivet på den planch jag hade över min säng när jag var sisådär 6, 7 år och som fick mig att seriöst deklarera att "han vakar över mig när jag sover." det var honom jag skrev otaliga kärleksförklaringar till när jag var 12 i den sortens dagböcker som i övrigt var fullkluddade med planer på hur jag skulle få skolans snyggaste kille och skisser av gråtande flickor i randiga tröjor. det var ett tryck på honom jag gjorde på kudden jag sydde på syslöjden någon gång under högstadiet. jag ska fira honom med glass i sängen och nirvana på högsta volym. kurt cobain är och förblir en sådan ikon som mitt fågelhjärta alltid kommer slå lite extra hårt för.
it's better to burn out than to fade away
