panic on the streets of London, panic on the streets of Birmingham. I wonder to myself, could life ever be sane again?



eftersom jag sällan (aldrig) anser att jag har varken tid eller lust till att fota själv så kan ni titta på cillas snygga bild på mig och månzi istället för ingenting alls.
jag låter som en whiskeytant eftersom att jag tog studenten i fredags. jag räknar med att jag ska börja förstå det runt jul eller i påsk ungefär. allt är verkligen skitkonstigt just nu och veckan har varit tokig, galen, sorglig, dekadent och jag har gråtit hysteriskt mycket. att börja på ebersteinska gymnasiet är bland det bästa jag har gjort. en ytterligare kärleksförklaring till den fula byggnaden, de gulliga lärarna och de jobbiga människorna är överflödig. det ska bli så otroligt skönt att få börja om igen och börja leva kapitel 2 i livet. för nu har vi satt någon slags punkt i kapitel 1. tror jag. äuh nu är det inte så mycket annat än marmelad i mitt huvud. fast idag har jag fan duschat så jag är asfräsch. soft inlägg. 

och det där med "hejdå ha ett bra liv" passade in rätt så bra för en gångs skull. jag gillar det. inte dig. det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0