I woke up and the sun was dressed in blue. the Panavision colours ran out, out in my room, I wanna paint them where ever you go
av alla möjliga anledningar, eller kanske ingen anledning alls, så var jag tvungen att resa mig upp från min randiga matta och prata ut och bryta mönster och gråta hos doktorn och ta långpromenader och bli ivägtvingad på bowlingkvällar och the hives-konserter. den bästa grejen var den kvällen då jag tänkte att nu lägger jag mig i sängen och stannar här resten av livet. och så lyfte jag på täcket och hittade en paprikakärna i lakanen och kunde inte sluta fnissa för hur i helvete hamnade den där? SÅ LÄNGE VI SKRATTAR ÄR VI INTE BESEGRADE.
men det finaste just nu är ändå
1. mando diaos spelning i fredags (grät)
2. när vänner till ens föräldrar berättar om starka musikupplevelser "första gången jag hörde radiohead blev jag så tagen så jag cyklade rakt in i en buske."
skrev jag inte lundgren??! De är ju han som är snygg! hihiehheheheh puss
