elin

det blev mars och plötsligt slutade hela tillvaron kännas så himla tung, mörk och fantastiskt oinspirerande. det kanske är så det ska vara när det blir mars. jag har jobbat hysteriskt mycket den sista tiden men ändå hunnit med att göra en hel del ballerinahopp, tröstat ledsna vänner, blivit avritad som ett enda stort leende, somnat nära min bästis och dreglat apelsin på tangentbordet. tusen ord är ännu osagda och det finns tre innebörder av uttrycket falla på plats. det har ingenting med någonting att göra. eller också har det jävligt mycket att göra med exakt allt. nu ska jag efterskottsfira anton och august. 

+81 - deerhoof. något jag lyssnar mycket på.