elin

den nionde jobbdagen i rad inser jag att jag har tillräckligt mycket pengar sparade för att rymma exakt vart jag vill på relativt obestämd tid. det var ju exakt såhär det skulle bli, och ändå är jag mest förvirrad och trött och köttfärs i hjärnan. behöver en spark i röven, en flygbiljett, lite genuin jävla vilja och en smula ork.

och så ibland, bara ibland, funderar jag på hur saker ska bli när vi slutat sjunga på sista versen. men det har jag oftast inte tid med.

 

på repeat: